Jag tänker.

För en vecka sedan tänkte jag att krig och svält är egoism. Men det är samma kick och typ av måbra endorfin som släpps lös när vi ger, delar med oss och hjälper andra.
Det innebär att omtänksamhet och hjälpsamhet också är egoism.
Är det kanske då tålamod som är nyckeln till "fred på jordklotet", Att inse hur den omtänksamma egoismen fungerar och att orka träna på den?
Det krävs tid och träning. Desto mer träning, ju större kick!

eller?

(Japp, ibland är jag serriös!)